The last day....

Nu var den här, harmagedon. Näe inte jordens undergång riktigt, men just nu känns det lite så. Nu har jag sagt hejdå till Sara Lagergren. Det tror jag var ett av de jobbigaste ögonblicken i hela mitt liv. Jag har aldrig gråtit så mycket, hela min kropp är typ uttorkad. Men nu har i alla fall huvudvärken slutat och illamåendet likaså.

Jag är ju inte ledsen för att hon åker, jag är ledsen för att jag kommer att sakna henne så sjukt mycket, men hon kommer ju ha så sjukt kul. Önskar bara att det inte var så långt bort, lite svårt att hälsa på och så :P Kunde inte Norge ha dugit??! ;) Haha. Hon är verkligen värd en massa cred, jag vet inte om jag skulle pallat att åka ensam....då skulle ja nog gråtit mer än idag.

Men hur som helst, vi väntar alla här på henne, 10 månader kan gå ganska fort. Det har ju hela gymnasietiden hittills gjort...Vi har ju fortfarande alla minnen kvar, medans hon är borta. Lätt att reflektera till henne när det gäller det mesta, kläder, affärer, skolan, filmer, bilder, och musik. Haha, hon och jag sitter alltid längst fram i taxin ;D och lyssnar på botten anna ...hihi..

I can't believe she's gone,
I can't believe
That we're not together anymore
Something in her eyes
I've never seen before


Much Love! ( `v´ ) sweetheart. I mean, rarra...hoarsie doarsie, keep in touch.

Det här inlägget blev lite resroo aktigt...but if you knew her, you would understand! Si..